Vi har alla våra övertygelser och vår syn på verkligheten vilka vi använder för att förstå och navigera i omgivningen. Om vi kommer i en situation där dessa ifrågasätts kan vi uppleva det hotfullt. Vi tenderar då att oftare stänga ner vårt sinne än att öppna det. Det finns en bekvämlighet i att vara kvar i vår övertygelse och att ifrågasätta den kan kännas obehagligt. Det gör ju också att världen känns mer oförutsägbar.
Med ett enkelriktat synsätt blir vi lätt rigida och kanske inte alltid så attraktiva att umgås med.
Med ett öppet sinne kan vi ifrågasätta saker och ting, även sådant som vi tar för givet. Då är vi mer i en utforskande kultur som kanske också gör att vi öppnar upp oss mer att förstå andra människor och deras syn på saker och ting.
Vi visar ödmjukhet – så lite vi egentligen vet.
Förändringar har, historiskt sett, kommit till just för att någon eller några ifrågasatte väletablerade åsikter eller traditioner och på så sätt kunde nya sanningar och andra sätt att göra saker på uppdagas.
På ett personligt plan kan ifrågasättande av mina sanningar, mina vanor, vad jag bestämt tror leda till nya upptäckter och en möjlighet att växa.
Det finns en vinst i att slå omkull en övertygelse; jag får tänka om och lära nytt.
Kan du erinra dig något tillfälle då du ifrågasatte en given sanning och vad resulterade det i så fall i?